Sadness...

Känslorna bara sprudlar, men vet inte åt vilket håll, känner jag hat, sorg, besvikelse, förvirring, förnedring eller allmänt utnyttjad?

Jag mår allt annat än okej, varför hände detta?
Har jag egentligen mej själv att skylla?
Väntade jag för länge?
Tänk om detta kommit en aning tidigare.. hade det sett annorlunda it då?
Varför höll jag bara inte käften? Hade varit så mycket bättre..

Tankarna flyger kors å tvärs genom hela mej, hinner inte tänka klart det ena förns nästa tanke dyker upp..

Alla ord som sades, sades dom bara för att det skulle ske en enda sak?

Stundvis önskar jag bara att höra från dej, att du "ångrat" dej, andra stunden är jag så arg att jag bara vill skrika...

Önskar så att jag visste vad som försegår i dina tankar, vill förstå, för jag fattar absolut ingenting..

Att allt kan tvärvända så drastiskt, från det ljusa för att sedan köras rakt ner i det mörka.

Vad var det som blev fel?
Vad gjorde jag?
Vad sa jag?
Vad borde jag ha gjort?

Bryt i hop och gå vidare vare va?
Önskar bara jag var släkt med indianerna då hövdingen bestämmer hur länge en kvinna ska "sörja"... att det bara ska vara som en av-och-på-knapp, vips så är det dystra och mörka som bortblåst! Suck..


"Wait, just a moment before our love
will die cause I must know the reason why we say goodbye.
Wait and show your love like it was before.
Wait just a moment and try once more cause babe I need to hold you like I did before"
/White Lion